Den mörka staden - Carrie Ryan

Titel: Den mörka staden (The Dark and Hollow Places)

Författare: Carrie Ryan

Serie: The Forest of Hands and Teeth #3

Antal sidor: 389

Utgivningsår: 2013

Betyg: 5/5

En gång i tiden var Mörka staden strålande och levande. Nu är den en ruin, dess stålbalkar pekar nakna mot himlen och på de ogrästäckta gatorna driver de oheliga omkring, ständigt hungriga. I staden bor Annah, som inte kan glömma sin tvillingsyster Abigail som hon för många år sedan skildes från i De vassa tändernas skog. Medan den Mörka staden långsamt dukar under för dödens outtröttliga tjänare kämpar Annah för att återförenas med sin syster och kanske, bara kanske, bygga en framtid för sig själv och för mänskligheten.

Den mörka staden är i mitt tycke den bästa boken av de tre i den här serien! Jag är nöjd med hur serien slutade och jag tycker att den fick ett bra slut, vilket jag är väldigt glad för.

En av orsakerna till att jag gillar serien så mycket är Carrie Ryan språk. Det är så vackert att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv. Det är målande och poetiskt och språket gör att jag blir indragen i boken på ett sätt som inte händer mig särskilt ofta. Jag ska definitivt läsa mer av Carrie Ryan när hon släpper nytt, om inte annat så bara för språkets skull!

Av Mary, Gabry och Annah, är Annah utan tvekan den jag gillar bäst! Jag hade gärna haft tre böcker från Annahs PoV och det är tråkigt att det bara är en. Jag beundrar henne så fruktansvärt mycket. Hon har inte haft något lätt liv. Under hela sin uppväxt har hon haft skuldkänslor för att hon och Elias  lämnade Gabry i De vassa tändernas skog, sen skadar hon sig allvarligt och får ärr över hela kroppen, sen lämnar Elias henne helt plötsligt utan anledning och när han kommer tillbaka har han hennes syster med sig som han dessutom är kär i... Och inte en enda gång ger hon upp. Fast hon vill göra det så gör hon det inte, hon bestämmer sig helt enkelt för att inte göra det. Hon väntar för sjutton på att Elias ska komma tillbaka i tre år, fast hon inte ens vet om han lever. Och under bokens gång när det är väldigt mörkt och hon bara skulle kunna ge upp så gör hon det inte. Det är ett karaktärsdrag som jag älskar! Sen kommer vi till en annan höjdpunkt med den här boken, Catcher. Tack gode gud för Catcher! Behöver väl inte säga så mycket mer än så känner jag. En karaktär som dock sjunker i mina ögon är Elias. Jag vet inte, jag tyckte om honom i De dödas strand, men han gör en del saker i boken som gör att jag tycker mindre om honom. Det var roligt att återse Gabry igen och jag önskar att man även fått återse Mary.

Handlingen är riktigt bra. Det är spännande i princip boken igenom och på vissa ställen satt jag som på nålar och undrade vilka som egentligen skulle överleva genom hela boken. Nej, detta är helt klart min favorit zombie serie och jag är ledsen att det nu är slut!