Forbidden - Tabitha Suzuma

Titel: Forbidden

Författare: Tabitha Suzuma

Serie: -

Antal sidor: 432

Utgivningsår: 2010

Förlag: Definitions

Betyg: 5/5

She is pretty and talented - sweet sixteen and never been kissed. He is seventeen; gorgeous and on the brink of a bright future. And now they have fallen in love. But... they are brother and sister. Seventeen-year-old Lochan and sixteen-year-old Maya have always felt more like friends than siblings. Together they have stepped in for their alcoholic, wayward mother to take care of their three younger siblings. As defacto parents to the little ones, Lochan and Maya have had to grow up fast. And the stress of their lives—and the way they understand each other so completely—has also also brought them closer than two siblings would ordinarily be. So close, in fact, that they have fallen in love. Their clandestine romance quickly blooms into deep, desperate love. They know their relationship is wrong and cannot possibly continue. And yet, they cannot stop what feels so incredibly right. As the novel careens toward an explosive and shocking finale, only one thing is certain: a love this devastating has no happy ending.

Alltså, den här boken... Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja för att reda ut vad jag känner för den. Jag kan ju börja med att säga att jag fullkomligt älskar den, jag tycker att den var fantastiskt bra, och få böcker ha fått mig att gråta så mycket (och det säger väl en hel del eftersom jag gråter jämt och ständigt när jag läser). Det är en otroligt svår och tung bok på många sätt, och incest är ju inte direkt ett lätt ämne att läsa om. Men boken handlar om så mycket mer än incest, den handlar även om kärlek och uppoffringar och den var så otroligt vacker. 

Så fort jag hörde talas om Forbidden ville jag läsa den, jag kände direkt att det var en bok som skulle passa mig, för av någon anledning har jag en förmåga att älska böcker som får mig att ifrågasätta allt jag tycker och tänker om mina egna värderingar, och är det något boken gör så är det det. Som sagt, incest är inte ett lätt ämne och jag säger inte att jag tycker att det är rätt heller, men i Lochan och Mayas fall tycker jag att det är det. Jag hejar på dem hela vägen igenom, och hoppades hela tiden att de skulle få ett lyckligt slut. I början tycker jag att det var rätt jobbig att läsa om Lochan och Mayas intimare stunder, men eftersom det dröjde nästan halva boken innan någonting hände, så var man ganska beredd på det när det väl kom. Och ju längre boken gick, desto mindre jobbigt tyckte jag att det blev att läsa om det. Lochan och Maya har ingen syskonrelation och jag tror att det är det som gör att det blir lättare. De har uppfostrat tre barn alldeles själva och i början av boken när de under frukostarna pratade om vem som skulle hämta barnen från skolan, handla och laga mat, ta dem till tandläkaren, föräldramöten osv. så väntade jag bara på att den ena skulle kyssa den andra och säga "Vi syns ikväll älskling". För det är den typen av relation de har, de har ingen syskonrelation utan en parrelation och det är inte konstigt att de till slut får känslor för varandra. Hela situationen är ju helt absurd. Som sagt, i början tyckte jag att det var jobbigt att läsa om hur de kysste varandra, men ju längre boken gick, så kom jag på mig själv med att tänka: Men vad gör det om de är tillsammans? Det skadar ju ingen om de är tillsammans. Så länge de inte får några barn så gör det ju ingen fysisk skada på någon och då tycker jag faktiskt att det är helt okej att de är tillsammans.

Jag tycker om både Lochan och Maya väldigt mycket, speciellt Lochan. Lochan var väldigt blyg, alltså, nästan sjukligt blyg och det var så jobbigt att läsa om när han tvingades att prata i skolan fast han inte ville. Jag tycker att de båda två är så otroligt starka, att de har lyckats uppfostra tre barn, från det att de var typ elva och tolv själva, varav ett av syskonen var nyfödd då. Helt sinnesjukt när man tänker efter. Jag gillade verkligen de andra syskonen också, även om jag tyckte att Kit var en riktig liten skitunge ibland, och jag gillade deras lilla familj. Jag kan däremot inte ens beskriva med ord hur mycket jag fullkomligt hatar deras mamma. Hon är så fruktansvärd så att jag inte vet vad, och sådana som hon borde inte få ha några barn, allra minst fem. Hur man kan göra så mot sina barn som hon gjorde är bortom mitt förstånd och hon är nog en av de karaktärerna som jag avskyr mest av alla jag har läst om.

Jag förstår absolut om man inte tycker om den här boken. Jag förstår om man inte tycker om att läsa om incest och tycker att det är fel. Jag har alltid sett mig själv som en väldigt öppen människa och personligen ser jag inget fel med Lochan och Mayas kärlek, och så länge som det inte skadar någon annan, så tycker jag att man kan få älska vem man vill. Jag förstår om man har läst boken och inte tycker om den, men vad jag däremot inte förstår är om man dömer den utan att han en aning om vad den handlar om, vilket jag har sett många på internet göra så fort de ser att den handlar om incest. Det kallar jag inskränkthet och det klarar jag inte av. Jag skulle absolut rekommendera Forbidden, men jag skulle vilja höja ett litet varningens finger eftersom den innehåller ett så tabubelagt ämne, och föreslå att om du läser den så gör det med ett öppet sinne.  

Samma dag som jag läste ut Forbidden la Raeleen från youtube-kanalen Padfootandprongs07 upp en recension på boken och jag tänkte att jag skulle visa den för den sammanfattar precis allt som jag känner, bara det att jag grät som en idiot på slutet.